lördag 9 november 2013



Det blev en fin begravning. I ett litet mysigt kapell. Hon fick en vit kista med en stor vit blombukett på. Även den nätta blomman Linnéa var målad på sidorna, en blomma hon gillar. Fina sånger från en tjej med helt underbar röst. 
Tårarna rann, så många tårar. Så mycket kärlek i rummet.
Det är en omtänksam och kärleksfull person som lämnat oss. En person som är så älskad av många. Det finns inte tillräckligt med fina ord för att beskriva denna person som gett oss alla så mycket!

"Det fanns för oss alla ett rum i ditt hjärta, för alla utav oss du gjorde ditt allt. Du deltog med oss i vår glädje och smärta. Tack kära farmor, tack för allt"





På kvällen åkte jag, min syster och en av mina bröder till farfar för att hålla honom sällskap.
Vi pratade minnen. Minnen som gav oss både tårar och skratt.
Dom har varit gifta i över sextio år. Ett helt liv tillsammans. 
Min farfar har hälsat på min farmor varje dag när hon varit på hemmet i tre år. Han har klappat henne på kinden och sagt vilken underbar fru och mamma hon varit. Det är kärlek! 
Det gör ont att se honom ensam.

Älskar er båda, min farmor och farfar!


2 kommentarer:

  1. Det låter som en fin begravning! Din farmor finns kvar hos er alla, både i glädje och sorg, bara det att hon inte ser det från jordelivet...
    60 år, det är inte illa! Kärlek! Tror min mormor och morfar har varit gifta något liknande!
    Så mysigt att åka hem till din farfar efteråt, känns skönt i sorgen att få le och skratta också!

    Hoppas du och dina killar haft en härlig lördag!
    Kramar Sandra

    SvaraRadera

Tack för att du tar dig tid att lämna en kommentar! Det värmer! Och då hittar jag lättare tillbaka till dig ;)