En jul jag minns..

Tänkte berätta om en jul jag minns lite extra.

Som barn började alltid min jul när vi skulle packa in oss i minibussen hela stora familjen för att åka till vårt torp som låg 35 mil bort. 

Precis som från året jag minns så väl.

I bagagen låg det stora tomtesäckar av juteväv fyllda med julklappar, och som alla vet så luktar juteväv något speciellt, för mig luktar det jul!

Vi barn sysselsatte oss med julsånger och att räkna julgranar efter vägen. 

Vart efter det blev mörkare ute ju mer började det snöa. Vi barn somnade av att titta på de virvlande snöflingorna framför rutan, för att sen vakna upp i ett riktigt snölandskap mitt ute i skogen vid vårt torp.

Tyvärr var det inte lika roligt att upptäcka att vi inte hade någon el, det hade kommit för mycket snö på ledningarna. 

De sista "dan före dopparedan" dagarna fick vi endast värme från brasan, lättlagad mat från vedspisen och belysning från levande ljus. Inte ens ljusstakarna eller de gamla "proletärstjärnorna" var tända. Men värst för oss barn var att inte ens julgranen lös. 

Men vi hade roligt ute i den meterhöga snön, där vi byggde grottor under snön. 

Vi fick till och med användning av snön, vi tog in den och kokade den så vi alla kunde ta ett varmt bad i den lilla badbaljan. 

Natten till julafton kom och vi alla gick lite besvikna till sängs, för hur skulle julafton bli utan julgran och utan "Kalle Anka"?

Men när vi vaknade på julaftons morgon så lös julgranen så vackert! 

Elen var tillbaka och vi kunde fira julen precis så som vi alltid brukar. Öppna julklappen i julstrumpan, äta massvis med julmat till lunch, mumsa på julfika och julgodis till "Kalle Anka" och en lång väntan på att få se tomtens lykta komma gående ute i snödrivorna för att sedan knacka på och säga "Go´jul i stöva"!

Mina barndomsjular är bland mina finaste minnen! Och jag hoppas på att få kunna ge mina barn samma känsla som jag själv haft varje jul, för den är underbar!

♥